Ytterligare lite läsning senare konstaterar jag att den här boken ("Vi har klockorna - ni har tiden") borde göra vem som helst mörkrädd. De metoder, den arrogans och den samvetslöshet som visats av ledande amerikaner (inte bara George W Bush) i decennier är ju rent skrämmande. Så skrämmande att jag inte kan låta bli att fråga mig själv om ett sådant land egentligen med rätta kan kallas demokrati eller att det kan hävdas att de står för demokrati. Boken går igenom en hel del av USA's inte alltid så vackra historia i utrikespolitiskt hänseende och jag förvånas och häpnar, även om jag hade hört en del av det förut. Vad sägs t.ex. om de här exemplen:
Högt uppsatta politiker i USA (bl.a. försvarsminister Rumsfeld) var så ivriga i sin längtan att attackera Irak att man hävdade att de var inblandade i attentatet 11 september - trots att alla underrättelserapporter man fick in sade motsatsen. Detta använde man som bidragande orsak till anfall. Var det månne kontroll över oljan som hägrade? Det var vad jag (och många andra) kände då och precis vad jag känner i än högre grad efter att ha läst boken.
Skjutgalen kan man vara också. Här är ett citat från boken: "Redan tre dagar efter att bombattackerna mot Afghanistan inletts visade försvarsminister Donald Rumsfeld sin iver att utvidga krigföringen. I det primitiva Afghanistan fanns inte tillräckligt med bombmål, klagade han. Han ville nu ge högsta prioritet år Irak, där det fanns gott om mål att bomba." (sid.71) Jomenvisst... det är ju så man väljer länder att föra krig emot, beroende på hur mycket det finns att bomba... *ironisk*
Vidare sade Bush att USA inte bör ägna sig åt nationsbyggande och Rumsfeld sa att han "inte kände till några människor som är så smarta att >>de kan tala om för andra länder vilka slags arrangemang de bör använda för att styra sig själva<<."(sid 76)
Ändå är det vad USA i skymundan har smygägnat sig åt i flera decennier. Vi har USA att tacka för att talibanerna en gång kom till makten i Afghanistan - för att Sovjet inte skulle få fäste där bistod USA talibanerna med rikligt med pengar, något de hade gemensamt med talibanernas andre ekonomiske välgörare, Usama Bin Laden (Känns namnet bekant kanske).
USA hade även ett finger med i spelet att Saddam Hussein kom till makten i Irak och att Pinochet kom till makten i Chile (sid 149). USA arbetade hårt för att undergräva den socialistiske, men folkvalde Allende och tre år senare kunde Pinochet gripa makten medan USA stod och gjorde ingenting. I sin kamp mot kommunism ansåg sig alltså USA att ha rätten att blankt ignorera att denne president Allende var demokratiskt folkvald och istället försöka köra sin egen antikommunistiska agenda - Om inte detta är ett exempel på försök till världsdiktatur, vad är det då? "De som inte tycker likadant som jag måste likvideras" typ...
Vi har alltså till viss del USA att tacka för några av vår tids värsta diktatorer med folkmord på agendan. Ganska ironiskt att det sedan är de själva som avsatt några av dessa styrande - insåg sitt misstag i backspegeln kanske?
Inte heller det här med tortyr är något nytt i USA's historia visar det sig. CIA använde sig bl.a. av tortyrliknande metoder under vietnamkriget, där man torterade eller dödade omkring 20.000 FNL-aktivister. (sid 148) Jag tycker det ska heder åt alla de amerikanska medborgare som motsatte sig detta krig i en del av världen där USA verkligen inte hade något att göra.
Boken tar också upp ett flertal exempel på CIA's bristfälliga underrättelseinformation och organisatione framstår i likhet med sina styrande politiker som gravt inkompetent. Ett av mina favoritmisstag från så sent som 1999 återfinns på sidan 150 och handlar om bombningar i Serbien för att få dem att dra sig ut ur Kosovo: "CIA pekade ut ett militärt mål som bombades och sedan visade sig vara Kinas ambassad."
Utöver detta hade man underättelseinformation som hade kunnat ge förvarning om 11 septemberattacken, men man misslyckades med att lägga ihop pusselbitarna...
Och där man ställde till med oreda hade man inget intresse av att skapa stabilitet efteråt. Angående kriget i Afghanistan sade Rumsfeld "USA's styrkor ska inte stanna. Vi utför inte polisarbete." (sid 77) Nej, inte om man inte räknar med att de försöker leka världspolis när det passar deras intressen...
Om man utgår från boken verkar USA's utrikespolitiska framfart fylld av ansvarslöshet och inkompetens.
Nu ska det ju villigt erkännas att man aldrig ensidigt ska lita på en källa och att jag inte vet författarens personliga utgångspunkt och syn på USA. Inte heller kan jag, som bara var 6 år 1989, nånsin helt förstå hur världen såg ut under kalla kriget och det faktum att USA kämpade mot en nation som säkert använde minst lika avskyvärda metoder för att fullfölja sin politiska agenda. Men jag tycker det verkar ligga lite för många misstag i bagaget. Inte sörjer världen att ledare som Saddam Hussein är avsatta eller döda, men samtidigt syns ju faran i att en nation får storhetsvansinne och försöker styra andra länders politik. Vad kommer facit att säga om 20 år baserat på de krig som förs idag? Det finns inga garantier för demokrati och frihet utan kanske kommer det att visa sig att USA bara banat väg för ännu en diktator att ta sig till den nationella maktens centrum?
Only time will tell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar