Google Website Translator Gadget

fredag 11 oktober 2013

Kommer ni ihåg kassettbandet?

Jag har ägnat en del stunder på senare tid åt att överföra material från gamla kassettband till digitalt format på datorn. Några saker finns det som slår mig i denna process. För det första, hur i all sin dar stod vi ut med detta brusande ljud? För det andra, hur otroligt korta inspelningarna var! Sagoband som jag som barn tyckte var jättelånga är över på 15-20 minuter eller strax däröver. Det är väl bara att tacka för att tekniken går framåt!

Stöter på en del roligheter i processen också. Som när jag hittar musik som jag älskade som barn, men som jag inte lyssnat på sen dess (t.ex. Lassie, med Ainbusk Singers). Eller när jag ska spela över ett kassettband märkt "Bamse" och tänker "åh, vad roligt att ha dessa till våra barn så som jag älskade dem när jag var liten", bara det att ett något äldre Jag har tydligen spelat över Bamse och ersatt det delvis med eget sjungande och pianospelande (-klinkande). Guldgruva, som aldrig lär nå någon annans öron än mina. Jag bara undrar hur gammal jag var när jag gjorde inspelningarna. Skulle vara kul att veta. (Mellanstadiet? Högstadiet rent av?)

tisdag 1 oktober 2013

Rättssäkerhet för våldtäktsoffer, finns den?

Inatt har jag drömt om sexuella trakasserier. Jag drömde att jag sa nej gång på gång, men människan ville i vilket fall inte låta mig vara.

Drömmen är såklart mitt undermedvetnas reaktion på det vi nyligen fått bevittna på hur rättslös en kvinna kan vara i vårt samhälle. Det jämställda Sverige på 2000-talet.

Den friande domen i hovrätten för de sex pojkarna i Tensta är inget annat än en skam för vårt rättsväsende. För trots att rätten finner berättelsen trovärdig, trots att pojkarna tagit ifrån flickan hennes kläder och mobiltelefon, trots att de låst dörren till och från, trots att hon med stor sannolikhet uttryckligen sagt nej, trots att de är i numerärt överläge så anser hovrätten att de inte gjort sig skyldiga till våldtäkt, för det faktum att flickan stannade kvar och inte gick därifrån är ett tecken på medgivande, eftersom hon inte befann sig i ett hjälplöst tillstånd!

Alltså borde hon i sitt förmodligen rejält chockade tillstånd haft sinnesnärvaro att hitta rätt på sina kläder och telefon, kollat om den tidigare låsta dörren blivit upplåst och helt sonika promenerat iväg därifrån vad pojkarna än tyckte om saken. Det faktum att hon sa nej är uppenbarligen inte ett tillräckligt nekande.

Om detta fall inte får resning i högsta domstolen och pojkarna fälls så finns inget rättskydd mot övergrepp i Sverige. Och om denna hovrättens tolkning faktiskt är i linje med lagen då finns det bara en väg att gå: Vi måste formulera lagen så att allt utom ett muntligt medgivande anses vara våldtäkt!

Och kanske är det dags att de som sitter i våra domstolar inte bara får utbildning i juridik. Det borde ingå en obligatorisk kurs i hur chock och rädsla påverkar en människa och kan leda till både förvirring, handlingsförlamning och oförmåga att få fram ett ljud. Denna kurs ska man dessutom behöva gå om vart tredje år, så att man är ständigt medveten om vilka krav som är rimliga och orimliga att ställa på ett brottsoffer i brottsögonblicket.

Skriv på namninsamlingen för att målet ska tas upp i HD.

Mer läsning rekommenderas i SvD, Dagens Juridik och i blogginlägget "Så säkrar du en fällande dom efter våldtäkt".