Festinord this past week was amazing. Of course I met new wonderful people, as always. Also, I am filled with new knowledge, inspiration and motivation after it. We had some really powerful lecturers that answered tons of questions I've had in my mind recently. There are so many things I want to change about my life and myself. Unfortunately I am not a very patient person when it comes to self-improvement and learning. I want to master everything at once! Sometimes that results in things just not happening - now, that's one of the things that just has to change.
I am one of those people who has been given the gift of easily feeling content with a situation. There are not many instances where I have not felt at home with what I'm doing or where I'm at. But it's also a curse, because sometimes I feel like there are more things I want out of life, but because I feel good about what I'm doing at the same time I don't feel the same urgency to chase after my dreams. Well, do I want to live a life that just feels good or do I want to live the life I've always dreamed of?? So, time for changes.
First of all, Festinord reminded me of how big and small the world is. There were people from roughly 25 countries. I managed to meet an Australian again (what's up with those aussies coming my way?), some Belgians and some Germans, apart from the normal crowd of Nordic people. Meeting people from Australia of course made me think of Demi, my mission companion and how much I miss all the people from my mission. I get so caught up in life that I just forget to keep track of how much time that passes and then all of a sudden I realize I haven't talked to someone for 6 months, even though they are people that I love dearly. I don't want it to be that way. I don't want to lose more people that I love, just because I suck at keeping in touch.
The keeping in touch thing has two separate reasons. One of them is that I just don't notice time passing. The other one has to do with me and my fears. I am a person who comes to love people really fast and care very deeply for the people that I love (this doesn't mean I love everyone. I wish I was the kind of person who do, I'm working on it. Just not there yet.). That means there is always the risk that I care a lot more for others than they care for me. That is something that scares the wits out of me - the fear of not being loved to the intensity I love others. My little heart is so afraid of taking that kind of pain that sometimes I neglect to keep in touch out of fear of being rejected or unloved.
Anyway, I decided during Festinord I want to be better at keeping in touch with people. Therefore, I started working on it tonight! I chatted with three people I haven't really talked to in more than 6 months. And it felt soo good! It felt as if the holes in my heart became filled while we talked. Those are holes that come from the vast distances of this earth. During my mission and during my time in Kenya I came to love so many people and oftentimes it's painful to not be able to meet with people you care so deeply for. Tonight, instead of letting my fears convince me that these people don't really want to talk to me, I started talking to them and was reminded that friendships can stand the test of time and distance - and that there are people that not only loves me, but that knows me profoundly. One of my companions talked for only a little while and then said she needed to go. Then she added "i love you...even though i dont write all the time...dont take it personally please". And I had to ask myself: How is it that she knows me so extremely well? How is it that she knows that my brain will start telling me 'she doesn't want to talk to you because she doesn't love you'.
I don't know how she does it, but she has always understood me better than I understand myself. Somehow she just gets people - it's her gift.
What else did Festinord bring? I decided I needed to get a more perfect view of what I want out of life, in order to balance things and prioritize and to set goals of how I can accomplish my dreams. So during Festinord I sat down and started doing a mind map of my life - and many of the things that have been a complete mess in my head lately became a little bit more clear (though I have a feeling a blessing would give even more insights). There are so many things I want to do, but I need to accept that I just can't do all of them right now. I need to allow time and do them one or two at a time.
Here are some of the things I want:
- Live abroad
- Travel (all of Europe, Japan and China, The US, Machu Picchu etc.)
- Become fluent enough in the languages I've studied (French, Italian and Russian) to use them
- Start playing the piano and the clarinet again (this requires acquiring these instruments)
- Try things like water skiing, hang gliding, flying air balloon, maybe even parachuting...
- Do volunteer work in Africa
Ok, so far so good. Now, who has an extra life or two to give me? ;)
måndag 30 juli 2012
torsdag 19 juli 2012
Länge Leve Cirkus Scott!!!
Jag har helt enkelt inte ord för att beskriva min cirkusupplevelse idag. Hur jag än vrider och vänder på orden kommer ni inte att förstå hur otroligt bra det var! Jag och Emma satt allra längst fram, man hade kunnat sträcka på armen och klappa djuren i stort sett. Hur nära det verkligen var upptäckte vi när kamelerna kom in och tornade upp sig framför oss på sjukt nära håll. När en av dem sedan klättrade upp med hovarna på manegekanten precis framför oss, så var det så att man nästan satte andan i halsen för man tänkte att nu kliver den snart på mig! Elefanterna var kolossala på så nära håll. Det var så att man instinktivt lutade sig bakåt när den svängde runt med snabeln för att inte riskera att bli träffad, eller så att man kände sig lite väl rädd för att den skulle bajsa när den vände baken till!
Bäst av allt var de två akrobatnumren (tre om man räknar med tjejen som svingade sig i repet)! På det första hade de två trampoliner som de ställde på var sin sida om en bred vägg med fönster i. Sedan hoppade de upp och ner och in i denna väggen och sprang på väggen och voltade. Och kastade sig ner och liksom jonglerade med sig själva som bollar. Helt otroligt vältajmat och man kunde inte låta bli att undra hur många gånger de hade slagit i huvudena i "fönsterkarmarna" när de övade på att hoppa in och ut på det där sättet, för det gick verkligen i ett rasande tempo. Sedan mot slutet hade de en som hoppade på trampolinen och två som stod på trampolinen och gav honom extra fart varje gång han studsade så att han bara kom högre och högre upp och han lade sig och hoppade på magen och det var precis som om han flög - och det var så häftigt!
Det andra akrobatnumret var ett stort hamsterhjul på en lång pinne (nu snackar vi 10-tals meter upp i luften) som snurrade runt och så var det en ung kille som sprang runt utanpå det där ekorrhjulet och liksom satte hela grejen i snurr med sin egen kroppstyngd (det var alltså inte bara hjulet som snurrade utan hela apparaten som hjulet var upphängt på också!) Rätt som det var började han hoppa hopprep och sedan hoppade han höga hopp upp i luften samtidigt som hjulet snurrade i hög fart och man fattade inte hur han kunde hålla sig kvar!
Kvällens överraskning var att jag faktiskt tyckte att clownerna var roliga. En del av det de gjorde tyckte jag var lika tramsigt som vanligt, men en del var bara så kul att jag storligen tjöt av skratt. De hade ett nummer där de gick runt och sprutade/spottade vatten och de var så skickliga och träffsäkra och roliga i sättet de gjorde det på.
Åh, vet ni förresten vem vi köpte popcorn av innan föreställningen? Självaste cirkusdirektören Robert Bronett! Och jag åt sockervadd (det var längesen senast). I pausen provade jag på att gå på lina. Den lilla låga var inga problem. Den som de hade spänt sisådär 1-1,5 meter upp i luften var riktigt scary när man väl stod på den! Trots att man hade en person på vardera sida för att hjälpa en hålla balansen (tro mig, det behövdes!). Jag fattar inte att de vågar gå på de där tunna sakerna 10, 20, 30 meter upp i luften. GALET!
Innan föreställningen åt vi på en mysig liten grekisk restaurang precis invid vattnet och dessförinnan var vi en sväng förbi och hälsade på mormor.
Ja, showen var helt klart värd de nästan 1000 kronorna som två biljetter kostade. Den var så bra att jag t.o.m. funderar på om man skulle gå och se den igen i Stockholm i augusti bara för att få se de där akrobatnumrena igen och kanske filma lite - för jag mitt nöt glömde ju kameran hemma och mobilen var i stort sett helt full minnesmässigt. Det blev ett fåtal, dåliga kort och ingen filmning alls. Klantigt av mig!
Bäst av allt var de två akrobatnumren (tre om man räknar med tjejen som svingade sig i repet)! På det första hade de två trampoliner som de ställde på var sin sida om en bred vägg med fönster i. Sedan hoppade de upp och ner och in i denna väggen och sprang på väggen och voltade. Och kastade sig ner och liksom jonglerade med sig själva som bollar. Helt otroligt vältajmat och man kunde inte låta bli att undra hur många gånger de hade slagit i huvudena i "fönsterkarmarna" när de övade på att hoppa in och ut på det där sättet, för det gick verkligen i ett rasande tempo. Sedan mot slutet hade de en som hoppade på trampolinen och två som stod på trampolinen och gav honom extra fart varje gång han studsade så att han bara kom högre och högre upp och han lade sig och hoppade på magen och det var precis som om han flög - och det var så häftigt!
Det andra akrobatnumret var ett stort hamsterhjul på en lång pinne (nu snackar vi 10-tals meter upp i luften) som snurrade runt och så var det en ung kille som sprang runt utanpå det där ekorrhjulet och liksom satte hela grejen i snurr med sin egen kroppstyngd (det var alltså inte bara hjulet som snurrade utan hela apparaten som hjulet var upphängt på också!) Rätt som det var började han hoppa hopprep och sedan hoppade han höga hopp upp i luften samtidigt som hjulet snurrade i hög fart och man fattade inte hur han kunde hålla sig kvar!
Kvällens överraskning var att jag faktiskt tyckte att clownerna var roliga. En del av det de gjorde tyckte jag var lika tramsigt som vanligt, men en del var bara så kul att jag storligen tjöt av skratt. De hade ett nummer där de gick runt och sprutade/spottade vatten och de var så skickliga och träffsäkra och roliga i sättet de gjorde det på.
Åh, vet ni förresten vem vi köpte popcorn av innan föreställningen? Självaste cirkusdirektören Robert Bronett! Och jag åt sockervadd (det var längesen senast). I pausen provade jag på att gå på lina. Den lilla låga var inga problem. Den som de hade spänt sisådär 1-1,5 meter upp i luften var riktigt scary när man väl stod på den! Trots att man hade en person på vardera sida för att hjälpa en hålla balansen (tro mig, det behövdes!). Jag fattar inte att de vågar gå på de där tunna sakerna 10, 20, 30 meter upp i luften. GALET!
Innan föreställningen åt vi på en mysig liten grekisk restaurang precis invid vattnet och dessförinnan var vi en sväng förbi och hälsade på mormor.
Ja, showen var helt klart värd de nästan 1000 kronorna som två biljetter kostade. Den var så bra att jag t.o.m. funderar på om man skulle gå och se den igen i Stockholm i augusti bara för att få se de där akrobatnumrena igen och kanske filma lite - för jag mitt nöt glömde ju kameran hemma och mobilen var i stort sett helt full minnesmässigt. Det blev ett fåtal, dåliga kort och ingen filmning alls. Klantigt av mig!
Enarmad bandit
Jag har fått en helt ny uppskattning/beundran för människor som amputerat en arm och klarar av sin vardag. Igår morse när jag skulle diska råkade jag skära upp vänsterhandens lillfinger. Det blödde rejält, men såg inte så jättedjupt ut (ca 3 x 5 mm stort och bara 3-4 hudlager djupt) så jag tänkte inte så mycket mer på det, utan satte bara på ett plåster. Och så bytte jag plåster lite senare och bytte plåster igen. När jag på kvällen vid 6-tiden bytte plåster återigen och konstaterade att det fortfarande blödde tillräckligt för att synas igenom plåstret på mindre än fem minuter insåg jag att det nog var lite värre än jag först hade trott. Sjukvårdsrådgivningen tyckte inte jag behövde åka in med det men sa till mig att hålla koll så att det inte blev infekterat och försöka hålla det så torrt som möjligt. Idag vätskar det bara litegrann, men tillräckligt för att synas genom plåstret efter ett tag.
Svårigheterna kom när jag skulle duscha och tvätta håret, då insåg jag plötsligt hur mycket man faktiskt använder sig av sin vänsterhand och hur allting tar dubbelt så lång tid när man måste hålla den ur det hela. Hjälpte ju inte att schamponeringen behövde göras jättenoga eftersom det var gång nr 2 med lusschampo. Dessutom använder man vänster lillfinger mer än man tror - t.ex. när man ska smörja in sig med hudkräm eller när man ska skriva på datorn...
Disken, hur gick det med den? Ja, jag kunde ju såklart inte hålla på och diska med en hand som ska hållas torr och borta från bakterier, så disken står där den stod och ser ut att få fortsätta göra så ett litet tag framöver.
Svårigheterna kom när jag skulle duscha och tvätta håret, då insåg jag plötsligt hur mycket man faktiskt använder sig av sin vänsterhand och hur allting tar dubbelt så lång tid när man måste hålla den ur det hela. Hjälpte ju inte att schamponeringen behövde göras jättenoga eftersom det var gång nr 2 med lusschampo. Dessutom använder man vänster lillfinger mer än man tror - t.ex. när man ska smörja in sig med hudkräm eller när man ska skriva på datorn...
Disken, hur gick det med den? Ja, jag kunde ju såklart inte hålla på och diska med en hand som ska hållas torr och borta från bakterier, så disken står där den stod och ser ut att få fortsätta göra så ett litet tag framöver.
tisdag 17 juli 2012
Den senaste tiden
Nu är det drygt 2 veckor sedan jag slutade jobbet och semestern är i full gång. Första semesterveckan tillbringade jag i Eskilstuna på EFY. Det var en helt underbar vecka med mycket andligt innehåll och en möjlighet att ladda batterierna lite och bli oändligt upplyft samtidigt som det var en vecka med massor med roliga aktiviteter.
Veckan efter kom brorsan med familj upp på besök. Det var verkligen jättetrevligt! Speciellt kul var det förstås att tillbringa så mycket tid i rad med brorsonen. En av dagarna spenderade vi på Tom Tits Experiment. Sällan har jag sett en unge så fullkomligt överlycklig som brorsonen när han stod och plaskade med vattnet och gjorde sig alldeles dyblöt. Han hade så roligt att jag inte hade hjärta att stoppa honom trots att han var som en enda blöt liten pöl sedan. Mitt i alltihopa blev det brandlarm på Tom Tits och vi fick tillbringa en halvtimme i verkstaden i en intilliggande byggnad. och då hade vi ändå tur, merparten av folket stod utomhus och försökte skydda sig från regnet bäst de kunde.
Den här veckan är Emma här och besöker mig och det är ju alltid trevligt. Igår var vi ute och shoppade till Festinord och jag spenderade alldeles för mycket pengar. (Vem har sagt att man inte kan shoppa sig lycklig? Man kan i alla fall shoppa sig lyckligare! :-P) På kvällen åkte vi in till Heron City och tittade på The Amazing Spiderman tillsammans med Michael och Tomas. Den var jättebra och bjöd på många skratt, vilket var lite oväntat i den typen av film. Bra skådespeleri, bra manus, duktiga skådisar.
Idag ska jag och Emma in till Skansen. Vi ska se allsången ikväll. Så håll utkik efter oss i TV. Nej, skämtade bara, så långt fram tänker vi inte sitta!
Veckan efter kom brorsan med familj upp på besök. Det var verkligen jättetrevligt! Speciellt kul var det förstås att tillbringa så mycket tid i rad med brorsonen. En av dagarna spenderade vi på Tom Tits Experiment. Sällan har jag sett en unge så fullkomligt överlycklig som brorsonen när han stod och plaskade med vattnet och gjorde sig alldeles dyblöt. Han hade så roligt att jag inte hade hjärta att stoppa honom trots att han var som en enda blöt liten pöl sedan. Mitt i alltihopa blev det brandlarm på Tom Tits och vi fick tillbringa en halvtimme i verkstaden i en intilliggande byggnad. och då hade vi ändå tur, merparten av folket stod utomhus och försökte skydda sig från regnet bäst de kunde.
Den här veckan är Emma här och besöker mig och det är ju alltid trevligt. Igår var vi ute och shoppade till Festinord och jag spenderade alldeles för mycket pengar. (Vem har sagt att man inte kan shoppa sig lycklig? Man kan i alla fall shoppa sig lyckligare! :-P) På kvällen åkte vi in till Heron City och tittade på The Amazing Spiderman tillsammans med Michael och Tomas. Den var jättebra och bjöd på många skratt, vilket var lite oväntat i den typen av film. Bra skådespeleri, bra manus, duktiga skådisar.
Idag ska jag och Emma in till Skansen. Vi ska se allsången ikväll. Så håll utkik efter oss i TV. Nej, skämtade bara, så långt fram tänker vi inte sitta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)