Jag är lite trött på min kropp för tillfället. Nu är jag sjuk igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen den här hösten. Tre gånger har jag behövt vara hemma från jobbet, plus att jag varit sjuk flera helger men jobbat i veckorna och varit på jobbet lite halvkrasslig några gånger. Jag som vanligtvis aldrig blir sjuk (eller i alla fall väldigt sällan, med undantag av milda förkylningar) har denna höst varit mer sjuk än vad jag varit på flera år sammanlagt dessförinnan. Jag börjar minst sagt tröttna och lika trött är jag på vårdcentralen som inte tar besvären på allvar. Ge mig en remiss till öron-näsa-hals för allt i världen!
Meningen var att jag skulle ha en trevlig helg i Borås i helgen. Jag skulle gå på öppet hus för Oskar som ska iväg på mission i två år. Eftersom han är bästa kompisens lillbrorsa ville jag ju väldigt gärna vara där och säga hejdå. Men så efter jobbet i fredags kände jag mig väldigt krasslig. Tog tempen, men eftersom jag inte hade någon feber beslutade jag mig för att åka till Borås ändå. Well, på vägen blev jag allt sämre och när jag väl var framme hos mamma och pappa hade jag 39 graders feber...Så gick det med den helgen. Jag spenderade hela helgen i min säng eller uppkurad i en fåtölj framför tv'n hemma hos mamma och pappa. Säga hejdå till Oskar var ju inte att tänka på. Inte blev det nån födelsedagsmiddag för pappa heller, för förståeligt nog ville ju inte brorsan med sambo och tvååring träffa mig när jag var så sjuk.
Så, idag har jag återigen legat hemma (det blir gammalt efter ett tag, tro mig...), hostat halsen ur led och snutit näsan av mig. Nyst bort några hjärnceller också för den delen. Jag lyckades sent på dagen äntligen ha ork att ta mig ut till apoteket för att köpa diverse medicin, bl.a. halstabletter. Har dock konstaterat att halstabletterna inte hjälper trots att de är köpta på apoteket. Jag har fortfarande ont och hostan blir värre och värre ju senare på kvällen det blir.
Okej, nog klagat - det finns de som har det värre. Jag är inte döende, jag svälter inte, jag har ett hem och jag riskerar inte att bli skjuten bara för att jag sticker näsan utanför dörren. Låt mig istället berätta om något positivt, något som jag är stolt över som ändå lyckats hända mitt i all sjukan.
Jag har för första gången i mitt liv använt Windows Movie Maker och lyckats göra en helt grym bildpresentation till vårat föräldramöte imorgon. Det har tagit tid och jag har fått göra det när det funnits ork (mår bäst mellan kl 14-18 ungefär), men jag är extremt stolt över resultatet! Nu får vi bara se om jag är frisk nog att faktiskt gå på föräldramötet imorgon...
Och nu, dags för sömn alldeles alldeles strax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar