Idag var det dags - den årliga skoljoggen (som jag hittills sluppit på mina tidigare arbetsplatser...). Skolor Sverige runt går ut och går/joggar/springer till förmån för barncancerfonden. De samlar in pengar i skolan från de som vill bidra plus att skolan betalar en liten summa pengar för varje varv som eleverna sprang på den 1,5km långa banan (det blir en del när det finns runt 25 elever per klass).
Alla som känner mig vet ju att det här med att springa inte är min favoritsysselsättning. Att det dessutom regnade och att jag är i sämre fysisk form än nånsin förut hjälper ju inte på saken direkt. Så... jag kan villigt erkänna en djup tacksamhet för alla eftersläntrare som inte orkade springa, eller ens gå för fort för länge. Det gav mig ett alldeles utmärkt skäl att slippa springa tills jag stupade - för nån måste ju se till att inte nån bli kvar på banan. 2 varv på en timme var vad vi hann med.
Till mitt försvar får jag ändå säga att det där med motionen och konditionen är något jag konstant jobbar med och försöker ta tag i fast det inte ligger för mig naturligt. Träningskort har jag, även om det används mycket sporadiskt. Följde jag minsta motståndets lag skulle jag bara ge upp det där med att träna, men jag vill för jag vet att det är nyttigt och det rätta att göra, så kampen fortsätter...
Förresten kom 3 personer ihåg min namnsdag idag. Jag är djupt impad, eftersom jag inte ens kommer ihåg den själv. Varje år samma visa:
- Grattis!
- Vadå, grattis?
- Din namnsdag!
- Ja just det, ja. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar