Blommor, blåmärken och resfeber

Uppenbarligen är inte jag den enda i hushållet som tror på ett liv efter döden - mina krukväxter gör det också. Den här plantan har nämligen återuppstått över natten.

Idag har varit en spännande dag. Jag vaknade imorse med världens resfeber när jag insåg att imorgon, om en vecka är jag på väg till USA och ett återseende med mitt älskade Temple Square! Senare på dagen tog jag en titt på listan över vilka systrar från missionen som sagt att de kommer att komma dit den helgen och det är massor av systrar som jag verkligen älskar djupt och innerligt - några av dem som jag spenderade mest tid med under min mission. Bland annat kommer min älskade vän och själsfrände Laura Hales att komma ner. Det är ett återseende jag knappt kan bärga mig inför. Men även Bianca Hernandez, Bethany Anderson, Christine Frye och många, många, många fler kommer att bli kära återseenden. För att inte nämna syster Amanda Wright och syster Jennifer Rydelek som fortfarande gör sina missioner. Det är helt omöjligt att namnge alla dem som jag längtar så efter att få återse. Bara synd att det inte är ännu fler, för det finns fortfarande en hel drös jag saknar som mitt hjärta skulle vilja träffa.

För övrigt har jag ett ordentligt, lätt svullet blåmärke på smalbenet efter att en av ungarna på jobbet sparkade mig idag... han förstår liksom inte skillnaden mellan lek och allvar och att om man leker Ninja kan man inte slå och sparka på riktigt... Annars var det en riktigt trevlig dag, med organisering i klassrummet (vi fick några bokhyllor flyttade) och härlig utevistelse i solen. Så som det gassade idag hade man verkligen inte kunnat tro att det snöade igår och att snön faktiskt låg på marken ett bra tag igår morse. Det var faktiskt så fint väder att jag promenerade hem från stan efter jobbet. Tog en knapp halvtimme i relativt lågt tempo (bara så att det höjde pulsen lite, lite grann). Trevligt att kunna promenera igen och att kunna gå utan jacka. Mer sånt!

Hade en liten pratstund med en kollega om tro på jobbet idag också. Vet inte hur vi kom in på ämnet, men vi pratade om relationer och plötsligt framkom det att jag tror på att inte ha sex före äktenskapet och hon blev alldeles jätteförvånad och undrade om det inte var svårt. Jag sa som det var, att det kräver en del självkontroll men att jag känner att det är värt det. Det blir något som endast och enbart min man och jag kommer att dela som vi inte har med någon annan sen innan. Sen allt som har att göra med den frid som kommer av att veta att valet för med sig välsignelser från en Himmelsk Fader som älskar en och att man vet att det är ett val som kommer att göra en lycklig - det är svårare att sätta ord på.