Att känna inre frid i en orolig värld

Ibland kan jag känna att vi lever i en värld och ett samhälle där det finns mycket outtalad oro. Människor överallt som oroar sig för att inte räcka till, att inte bli accepterade, som oroar sig över hur deras framtid kommer att se ut, om deras drömmar och önskningar kommer att gå i uppfyllelse, om de kommer att bli älskade etc. Bland alla dessa människor finns några som med all den energi de har kämpar för att livet ska bli så som de önskar, men det finns också de som faller platt inför verkligheten, som ger upp hoppet om att kunna styra sina egna liv i den riktning de vill - som helt enkelt tvivlar på sin egen kapacitet att uppnå sina drömmar.

Själv pendlar jag nog lite fram och tillbaka mellan dessa två. Jag kan vara väldigt envis och driven när jag vet vad jag vill och hur jag ska nå dit, men samtidigt är jag av naturen en människa som oroar mig mycket, som kan tvivla på min egen förmåga ibland. I sådana stunder av tvivel känner jag ibland att mina mål och drömmar är ouppnåeliga, att jag lika gärna skulle kunna ge upp. Det är i de stunderna jag finner extra kraft i att veta att det här livet inte är något jag behöver klara på egen hand. Jag drar mig till minnes att det finns något, NÅGON, som är större än jag. Och jag förlitar mig på det faktum att allting ligger i Guds hand. Att det finns en plan och att inget nånsin är helt förgäves. Att även om mitt liv inte blir helt så som jag tänkt mig så blir det ändå bra.

Det betyder inte att jag lämnar över ansvaret för mitt liv till ett högre väsen och bara "följer med". Mitt liv och mina val är fortfarande mina - jag styr över mitt liv. Men jag vet också att jag kan söka gudomlig vägledning och vända mina nederlag till framgångar om jag är villig att kämpa och lyssna.

Och det är den kunskapen som gör att jag kan känna fullkomlig frid i en orolig värld, trots att framtiden är oviss.

Published with Blogger-droid v2.0.2