Livets små glädjeämnen

Att upptäcka att man gått ner i vikt. När termobyxorna togs fram första gången för säsongen upptäcktes omedelbart att de hade blivit för små - mycket för små. Det fanns inte en chans på miljonen att de skulle gå att knäppa. Så döm av min förvåning när några veckor senare det plötsligt går att dra upp dragkedjan utan problem - behöver inte ens kämpa med den utan byxorna bara passar igen.

Tvättstugan i nya lägenheten. Tre stora maskiner, en tumlare som torkar på rekordtid och ett i stort sett lika snabbt torkskåp. Tvättade 6 maskiner tvätt ikväll på ca 4-5 timmar och det UTAN att ha hela lägenheten fullhängd av blöta plagg. Nice, riktigt nice. (Speciellt eftersom det var mer än 3 veckor sedan jag senast kunde tvätta...)

Julavslutningar. Har blivit överöst med små presenter. Inga märkvärdiga grejer, men små tecken på att det finns nån som uppskattar det arbete som man lägger ner och tycker att man är en bra lärare. Sånt är ovärderligt.

Elevutvärderingar av lärare, som man får tillbaka och 63 % av eleverna tycker man är toppen och ytterligare 17 % tycker man är mycket bra. Då spelar det ingen roll hur trött man är på att höra sig själv skrika och hur tradig man ibland tycker man låter, för barnen har ändå förmågan att se igenom det och märka hur mycket man tycker om dem och att man faktiskt gör allt man kan för att de ska ha det bra. Sen är man ibland mer människa än superpedagog och vissa dagar räcker tålamodet inte riktigt lika långt som andra. Det får man ta och så göra det bästa av varje dag.

Snö, som går att åka pulka i och bygga snögubbar av och som knarrar mysigt under fötterna när man går till jobbet tidigt på morgonen och som ligger och gnistrar så vackert på träden.

En alldeles egen lägenhet, fylld av drömmar kring hur man skulle inreda och pyssla och dona om man hade all tid och alla pengar i världen. Bara känslan av vad den skulle kunna bli, idyllen på 58 kvadrat. Åh, vad jag trivs här. Då spelar det ingen roll att tillvaron består av min nya lek som heter "den såg jag häromdagen" och ändlösa minuter (närapå timmar ibland) av letande för att hitta den där grejen jag såg igår, just idag då jag behöver den fastän jag inte riktigt kommer ihåg exakt var jag såg den, bara att jag såg den...

Den annalkande julen med tända ljus och julevangeliet och mysstämning och hem till familjen och slå in klappar och mitt i alltihop minnas orsaken till varför vi firar jul och låta den tanken uppfylla en med total lycka. Då spelar det ingen roll att man inte alls har hunnit packa den där väskan med kläder som man borde ha hunnit packa för att åka hem över helgen.

Julbonusar när man har varit tvungen att leva på sina sparpengar en månad för att man fick en extra hyra man inte hade räknat med. Vi fick 2000 kr extra från jobbet den här månaden och jag kan inte annat än känna att den gåvan var gudasänd och en välsignelse från ovan.

Goda skratt i glada kollegors sällskap på avslutningsmiddagen igår kväll. Även om jag sällan är den som pratar och står i centrum njuter jag desto mer av att få vara där och se och höra. Får jag välja är jag nog fortfarande helst en betraktare snarare än festens höjdpunkt.

Och en miljon andra små saker som bara gör en lycklig utan att egentligen vara särskilt märkliga alls. 

"Dagarna som kom och gick - [visst] fattade jag att de var livet."