Kontokort, TSA och återseenden

Efter några fullspäckade dagar sitter jag nu här och tar en liten time out... mest för att skydda ekonomin. Jag har bara varit här halva tiden än så länge, men jag har redan satt sprätt på alldeles på tok för mycket av reskassan. Var ute och shoppade lite kläder idag i egentligen alldeles för dyra affärer. Det finns en stor fara i att handla på kontokort i en främmande valuta, för man får mycket dålig koll på hur mycket pengar man egentligen gör av med. Det märker man inte förrän man kommer hem och räknar ut alltihop och får sig en smärre liten chock. Jag ska försöka att inte oroa mig alltför mycket över det hela dock, för jag fick tag i tre fina tröjor som egentligen inte alls är min stil inför sommaren och min garderob behöver verkligen en lite uppdatering för jag är urless på den. Och vad kan vara bättre än att shoppa in en ny stil när man är utomlands... Får se vad ni andra tycker om tröjorna när jag kommer hem. Dessutom fick jag tag i en hel hög med Wonder Tees i olika färger - för er som aldrig hört talas om dessa underbara skapelser kan jag tala om att det är tunna, tajt sittande, anspråkslösa och väldigt icke-iögonenfallande t-shirts med minikort ärm som är helt perfekta att ha under andra kläder. Ett must have för nästan varenda medlem i USA verkar det som, och något som kommer att göra mitt liv så mycket lättare när det gäller att hitta kläder hemma. De täcker perfekt utan att ge intrycket av klumpig t-shirt under.

På tal om kläder. Jag tycker inte om TSA... (Transit Security Authority eller nåt i den stilen). Hemma hade jag packat min väska jättesnyggt och prydligt för att undvika att kläderna skulle vara alltför skrynkliga när jag kom fram. På väg till USA gick TSA igenom min väska och bara rotade runt utan att fixa till efter sig. De hade inte ens stängt sminkväskan efter sig, så flera grejer låg utanför. Det var bara ren tur för mig att inga kläder fick sminkfläckar på sig! Allt låg i en enda stor hög. När jag kommer hem ska jag lägga upp före och efter bilder så ni får se vilken enorm skillnad det var. Ska de rota igenom folks väskor kan de väl spänna upp remmarna och lyfta på plaggen instället för att bara skjuta remmarna åt sidan och rota runt! Jag är inte glad på dem.

Det bästa med att komma tillbaka hit är känslan av återseende. Det är nästan konstigt hur mycket det fortfarande känns som hemma här. Trots att jag har tagit det väldigt lugnt de här dagarna och egentligen mest bara njutit av det fina vädret, pratat med Temple Square missionärerna och gjort ingenting särskilt så har det ändå varit helt perfekt. Och jag kan inte bli kvitt känslan av att jag vill stanna här och helt enkelt inte åka hem!

Det känns bra men annorlunda att komma tillbaka till Temple Square utan att vara missionär. Första dan när jag kom tillbaka till Temple Square var jag helt emotional och nästan tårögd av ren glädje och goda minnen. Flera gånger var jag tvungen att kväva känslan av att vilja prata med gästerna och påminna mig själv om att det inte var min uppgift längre...Såklart har jag utnyttjat fördelarna med att vara besökare, t.ex. satt jag och syster Hales (jag menar Laura!) och åt vår matsäck i gräset under konferensen och jag har fotat massor inne på Temple Square (och mer kommer det att bli). Jag kom precis i tid för körsbärsträdens blomning och fick jättefina kort - redan på lördagen hade det gröna börjat spricka igenom och på söndagen hade blommorna nästintill blåst av.

Jag och Laura (höll på att skriva syster Hales igen...) fick platser inne i konferenscentret på lördagens båda sessioner och tittade via tv:n på hotellrummet på söndagen. Det passade jättebra, för på söndagen förvandlades det annars helt underbart soliga vädret till regn och en aning snö under dagen. På kvällen tog jag mig ut för att kunna vara med på missionärernas efter-konferensenmöte i tabernaklet. Vilken känsla att vara där igen! Innan dess spenderade jag åtskilliga timmar i Beehive House och pratade med bl.a. syster Rydelek (eftersom Laura hade åkt hem vid det laget) - som för övrigt kastade sig över mig med ett glatt tjut när hon fick syn på mig!

Det absolut bästa med helgen har varit alla återseenden. Jag promenerade runt ca 2 timmar på Temple Square utan att träffa en enda syster jag kände igen, men sen började det hända grejer. Bäst av allt var såklart att återse Syster Wright och Laura! Jag var lite orolig att det inte skulle vara som förut men åh, vad fel jag hade. Jag och Laura pratade på som aldrig förr. Mycket om gamla minnen förstås, men om mycket annat också. Syster Wright fullkomligt kastade sig över mig när hon fick syn på mig. Hon upptäckte mig först "Iiiiiidaaaaa!" hör jag plötsligt någon ropa bakom mig och sen fick jag världens längsta bamsekram. Jag har varit där flera gånger och pratat med henne efter det. Fick tillåtelse från den nya missionspresidenten att umgås med henne på p-day, så jag har varit tillbaka och hälsat på i lägenheten jag brukade bo i när jag var med Syster Storer. Nu tänkte jag hålla mig därifrån i några dagar och ge henne lite arbetsro.

Själva konferensen var som vanligt underbar med otroligt många bra tal. Kanske att jag gör en liten sammanfattning av mina favoriter när jag kommer hem igen.