Så står man då på svensk mark igen och ÄNTLIGEN fungerar Internet på mobilen! Vad jag har saknat direkt tillgång till all information jag behöver!
Hemresan var... omväxlande. För det första ville jag ju inte alls åka hem. Att lämna SLC kändes inte ens som att åka hem. Det kändes som att åka hemifrån. En liten truddelutt snurrade runt i mitt huvud: I'm leaving home, and my one wish, is that some day I'll come back to this!
När jag gick från Temple Square sista gången var ögonen blanka av tårar. Jag saknar mitt hem på andra sidan jorden.
Själva resan däremot gick över förväntan smidigt. Jag var otroligt orolig att jag skulle missa mitt anslutande flyg i Chicago. Sedan jag bokade resan hade nämligen det amerikanska flygbolaget senarelagt avgångstiden från SLC med 3 timmar, vilket innebar att jag plötsligt bara hade en timme på mig att byta flyg - och på denna tid skulle jag hinna av planet, hinna till utrikesterminalen, få ett boarding card, gå igenom säkerhetskontrollen och hinna till gaten. Kan ni förstå min oro? Innan jag åkte bad jag en liten bön om att allt skulle klaffa. Det började riktigt bra. Vi kom iväg några minuter innan avsatt tid och själva flygningen tog kortare tid än beräknat, så jag fick 25 minuter extra på mig i Chicago. Dem behövde jag verkligen visade det sig. När jag hade hittat till rätt terminal och gick för att checka in sade damen vid bagagebandet till mig att skynda, för de hade redan börjat gå ombord. För ovanlighetens skull var det nästan ingen kö alls i säkerhetskontrollen, så den var jag igenom på 5-10 minuter. Skyndade mig till gaten, satt ner några minuter p.g.a. den megalånga kön. Upptäckte att jag inte blivit tilldelad en sittplats, pratade med tjejen vid disken som fixade den saken och dessutom boardade mig så jag fick gå före i den megalånga kön! MEN medan jag stod där och väntade på min platsbiljett hörde jag ett telefonsamtal där de sa att nu stängde de incheckningen. Inte förrän jag var på planet insåg jag att jag skulle ha missat mitt flyg till Sverige om inte flyget från Salt Lake hade kommit in tidigt!!!
Resans nackdel: Landningen i Chicago. Landningar gör mig av någon anledning otroligt illamående och jag kan nu konstatera att jag provat på hur det känns att spy i en av de där små papperspåsarna på flygplanet... mindre trevligt.
En stor fördel med att komma i sista stund till incheckning: din väska är typ den första av flyget = ingen väntan på bagage!
Resans minst smidiga del: inställda pendeltåg till Södertälje, innebärandes svindyrt Arlanda Express till Sthlm C för att spara en timmas tid, tunnelbana till Fittja, byte till buss till Södertälje och sedan ytterligare en buss hem. "tack för den Televerket" som jag brukar säga.
Mer uppdateringar om själva resan kommer förhoppningsvis i veckan.
Och väl hemma i Sverige känns det ändå inte så illa att vara hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar