Det bubblar av musik inom mig idag. Den spritter och dansar och flyger och bara måste måste ut, så ända sedan imorse har jag gått och sjungit och nynnat för mig själv. Och när jag går ut blir det ännu starkare för solen skiner och luften är härligt kylig och frisk ("crisp" som man skulle säga på engelska) och lyckan liksom svävar runt i kroppen - ett sånt där lyckorus där det egentligen inte alls är nånting speciellt man är lycklig åt utan livet är bara obeskrivligt härligt i just den stunden. Och hjärnan försöker omedvetet rada upp några orsaker varför man egentligen inte borde vara så lycklig, men det biter liksom inte för världen kan inte vara annat än underbar en dag som denna. Det är en sån där dag när man känner att alla ens drömmar är fullt möjliga hur omöjliga och orealistiska de än kan te sig en annan dag.
Och det enda som saknas är någon att dela dagen med, men dagar som denna känns inte ens det omöjligt och långt borta. För dagar som denna tänker jag att det måste finnas någon därute nånstans i världen som skulle tycka att det är charmigt att jag brister ut i sång i tid och annan och som kan tycka att det är det gulligaste i världen att jag lever mig så in i filmer att jag sitter och gör diverse miner av förtjusning och förskräckelse och som inte alls har ett problem med att jag är 150 cm kort. Någonstans finns det någon som skulle kunna tänka sig leva med mina bergochdalbanekänslor bara för att de tycker alla andra delar av mig är underbara. Någon som skulle tycka om mig fast jag är lite lagom quirky. Någon som skulle lyckas se bakom min fasad av tillrättalagd korrekthet och se hela mitt jag, hela mitt galna, crazy, spontana, livsglada pratmakar-jag. Nånstans i världen finns det någon sådan kille och dagar som denna känns det faktiskt som om han skulle vara möjlig att hitta.
Och den bistra verkligheten får gärna vänta flera dagar med att göra sig påmind för just idag mår jag så härligt bra att jag aldrig vill må på nåt annat vis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar