Ett enkelt litet samtal

Moln på himlen. En bänk på en lekpark. Och ungar som springer runt och ropar och stojar. Visst låter det som en miljö där man sitter och pratar kring livets stora frågor. På sätt och vis var det i alla fall vad som hände idag.

På min nya arbetsplats är religion inte alls ett ovanligt ämne - det kommer upp då och då, ofta bland eleverna men också oss som personal. Oavsett vad man har för inställning till tro så tenderar det vara ett ämne som berör. Det är också så att som lärare finns det mycket att ta hänsyn till i skolarbetet när det gäller religion. Vi ska pyssla, men vad ska vi ha mer än jultomtar, kycklingar etc. för det kan/vill/får ju inte alla göra... ja, så kan diskussionen gå.

Och det var så mitt och min lilla kollegas samtal på lekplatsen idag hade sin upprinnelse. Hon tog tillfället i akt att fråga lite om hur vi ser på saken. Firar vi jul och påsk? Står det i Bibeln att man inte får dricka alkohol? Och så fick jag förklara att visst firar vi jul och påsk, med jultomte och påskkycklingar och hela faderullan (som jag ju personligen tycker är jättemysigt). Bibeln och alkohol är ju alltid en intressant historia, för där är det väldigt mycket en tolkningsfråga, eftersom vin på den tiden ofta var ojäst - vad vi idag skulle kalla druvjuice och olika samfund har gjort olika tolkningar som de finner troliga. Men, som jag fick förklarat för min kollega - Bibeln är inte orsaken till varför vi inte dricker alkohol eftersom vi tror på modern uppenbarelse.

(År 1833 fick kyrkans dåvarande profet, Joseph Smith, en uppenbarelse som bl.a. handlade om att avstå från alkohol. Vi kallar den visdomsordet och den talar även om att avstå från tobak, kaffe och te. Dessutom påtalar den vikten av att äta grönsaker och att röra på sig. Kort sagt handlar det om att ta hand om våra kroppar och undvika beroende. Och jag tycker det är så intressant att trots att visdomsordet är långt över 100 år gammalt, så ligger det ändå så rätt i tiden.)

MEN poängen med detta inlägget var att detta var ett oerhört skönt och avslappnat samtal. För bara några år sedan skulle det gjort mig jättenervös att förklara vad vi tror på för någon annan, men jag kände ingen nervositet eller ängslan alls. Det kändes bara naturligt. Trots att tro är något så ofantligt tabubelagt i dagens Sverige (det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om...). Och det är såhär jag alltid vill känna när jag pratar med andra om min tro, för det är bland det viktigaste jag har i mitt liv. Styrka, hopp, tröst och ofantlig glädje kommer ur min tro - för tro handlar inte om blind lydnad som många tycks anse, utan tro handlar om tillit; om en personlig känsla/erfarenhet av Gud och beprövad erfarenhet av att leva efter vissa normer.