Att leva i verkligheten

Något man behöver göra när saker och ting inte går som man vill är att helt enkelt anpassa sig till verkligheten. Sagt och gjort, efter läkarens besked att jag var tvungen att gå upp på halvtid var det dags att på allvar fundera över HUR skulle det gå till. Om jag nu var tvungen att göra det, hur skulle jag kunna få det att funka mot alla odds? Det sista jag ville var ju att jobba tills jag stupade och blev sjukskriven igen. Samtidigt så sa den krassa verkligheten att när jag jobbat mina två timmar var jag så trött att jag för det mesta behövde sova.

Lösningen tänkte jag själv ut och lade fram för min chef: om jag slapp jobba fyra timmar i sträck och istället jobbade två timmar, tog rast och jobbade två timmar till - då kanske det faktiskt skulle kunna funka! För att den planen skulle funka krävdes dock att det blev en rast av effektiv vila. Nödvändigtvis liggandes och gärna sovandes. Men vilrum det har vi inget på jobbet och personalrummet har glasrutor på alla sidor och gästas dessutom frekvent av föräldrar, speciellt såhär i inskolningstider. Där vore det inte så professionellt att slänga sig på en soffa och sova. Alla andra utrymmen är fyllda av barn vid tiden för min rast.

Var någonstans jag skulle kunna vila var ett problem som fortfarande inte var löst när jag gick till jobbet idag för att jobba min första 50%-dag. Det blev till att vara lite kreativ. Vi har ett pyttelitet förrådsutrymme utan fönster där det för det mesta är fullbelamrat med saker. Till min stora glädje hade någon nyligen rensat ut där och kvar fanns nog med golvutrymme att ligga på. In i denna lilla yta drog jag en stor saccosäck och en soffkudde och lade mig relativt bekvämt till vila under trappan upp till pannrummet. Det krävdes en avslappningsövning för att jag skulle komma ner i varv, men när klockan ringde efter en knapp halvtimme hade jag lyckats vila mig till tillräckligt mycket energi för att fortsätta jobba. 

Jag var fullkomligt slut när mina fyra timmar var över. Orkade inte ens promenera den korta vägen ner till stan för att uträtta ett ärende, så jag tog bussen ner (värsta omvägen) och de 15-20 minutrarna som jag hade hunnit sitta ner var tillräckliga för att jag skulle orka uträtta mitt ärende, åka hem och sedan omedelbart krascha i soffan för någon timmes god sömn!

Att det här upplägget funkar är tack vare att jag blivit så mycket bättre på den sista tiden. I början av min sjukskrivning hade det inte funkat att vila 30 min, för efteråt kände jag mig inte ett dugg utvilad. Jag kunde sova hela natten utan att vara utvilad när jag vaknade på morgon. Jag är så tacksam över de här småsakerna som gör att jag kan se att det går framåt.

Så död som jag kände mig efter jobbet idag skulle kanske kunna få en att misströsta, men jag känner mig enbart positiv. Jag klarade att jobba 50%! Det är stort, riktigt stort och för bara några veckor sedan hade jag aldrig trott det. Jag kan t.o.m. se att om det inte kommer några stora bakslag (ta i trä) så kan jag se inom en överskådlig framtid att jag nog kan gå upp till 75%. Om inte vid nästa läkarbesök så i alla fall läkarbesöket efter det skulle jag tro.