Norrlandsresan i bilder

Vi började vår vistelse i Norrland hemma hos Tomas mamma. Klantig som jag var glömde jag att ta kort på henne och hennes make, men hon hade den här söta tomtesamlingen i köket:

Eftersom vi kom ganska sent på kvällen blev det inte så lång tid innan sängdags. Något av det bästa med helgen var ju helt klart att ha älsklingen där tills alldeles innan jag somnade och att kunna krama honom bland det första jag gjorde på morgonen. När man sitter i det fortfarande mörka rummet efter att han kommit in och väckt en och bara kramas och småpratar, då går tiden löjligt fort för att man har så trevligt.

Till frukost hade hans mamma tagit fram dessa alldeles otroligt välpassande muggar till vår varma choklad:

För övrigt måste jag säga att jag verkligen tyckte om inredningsstilen hemma hos hans mamma. Gulligt, hemtrevligt. Fullt av saker överallt, men ändå utan känslan av att vara plottrigt. Massor av fina citat och liknande på vackra tavlor på väggarna. Så fort man klev in genom dörren så kändes det som ett hem. Jag tror att det på nåt sätt påminde mig om min farmors hem där väggarna också är fulla (fast där av foton på familjen).

På lördag förmiddag åkte vi vidare och hälsade på hans pappa. Där var det djuren som skapade atmosfären. Så fort man kom in möttes man av en otroligt kärvänlig hund (Diana) och såg några blyga katter slinka förbi. Där fanns 4 katter, två av den blyga sorten som stack och gömde sig så fort de fick se en och två som inte alls motsatte sig att bli klappade - till min förnöjelse och Tomas stora förtjusning. Han älskar katter! Tog den här fina bilden på honom och den mest sällskapliga katten: 

Vi satt och pratade och klappade djuren och så såg vi på lite diabilder, bl.a. fick jag se bilder på Tomas från när han var i typ 10-årsåldern. Kul! Här är husets invånare minus de två ljusskygga katterna:

 Katterna på bilderna heter förresten Nisse (den vita) och Roger.

När vi varit hos hans pappa ett tag var det dags att dra vidare hem till Tomas ena syster och hennes familj. Dit kom också hans andra syster, samt hans pappa. Till en början kände jag mig lite obekväm/nervös där för det blev så många okända människor på samma gång (vilket jag har lite svårt för), men när alla satt tillsammans runt matbordet och det skämtades och pratades rycktes jag med av den avslappnade stämningen och det allmänna skämtandet. Tittade på lite fler bilder av Tomas, bl.a. en massa bilder från hans mission.

Det var inte svårt att känna sig hemma med hans familj och jag trivdes jättebra och tyckte väldigt bra om dem allihop. 

Här är vi samlade runt matbordet strax efter maten:

En bit in på kvällen var det bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka till Luleå där vi skulle sova ytterligare en natt hos hans mamma. På söndagen var det kyrkan där folk i vanlig ordning frågade när vi ska gifta oss, föreslog ställen vi kan bo på och undrade varför vi inte var förlovade än. Den familjära stämning av positivt skvaller som råder när man är en del av en liten församling/organisation/kyrka. :-P

Efter kyrkan var vi hemma hos en vän till Tomas och hans familj med fru och fyra härliga och livliga barn. Jag tog ett jättefint foto av Tomas och barnen som kanske kommer upp här lite senare med föräldrarnas tillstånd. Konstaterade att det nog finns en god chans att Tomas blir en bra pappa nån dag i framtiden från det jag såg av hans interaktion med barnen. Otto, Tomas kompis sade att han hört att församlingen "hade gett sitt godkännande" vad gäller mig :-P och sa att folk nog pratade som de gjorde om/med oss för att "det syns att ni är seriösa". Jaha, gör det det? tänkte jag. Tänk vad folk hoppas åt en när man har varit singel länge.

Som avslut får ni här en bild på den jättefina tågstationen i Boden som jag tyckte så mycket om att jag bara var tvungen att stanna för att ta ett kort när vi åkte förbi den.

"Det finns en plats på jorden, där solen nån gång ler.

Den platsen heter Boden. Dit vill jag gärna mer."

(och i begreppet Boden ingår här även Luleå såklart)