Precis vad jag behövde

Tänk vad det är bra att ha vänner. Finns det något bättre än när man haft huvudbry över något en längre tid och så ringer en god vän och man pratar och pratar och pratar och ältar fram och tillbaka och så får man höra hennes syn på saken och det visar sig vara precis det man behövde höra? Ibland behöver man helt enkelt bara tankar som kommer nån annanstans ifrån än ens egen skalle och ibland behöver man höra att man inte är ensam och att man inte är en knäppgök. Tack Elin för din tid och dina synpunkter och för att du delade med dig av din egen erfarenhet!

Hur vet man att man älskar någon?

Har funderat lite på sistone över det här med kärlek. Vad är kärlek egentligen? Hur vet man att man älskar någon? Var går egentligen gränsen mellan att tycka om och att älska?
Förälskelse är lätt. Det är när man har bubblor i magen och svävar på moln och inte kan sluta prata om den man är kär i. Men att älska någon kan vara helt oberoende av det där, men är samtidigt så mycket djupare och allvarligare. Att älska någon innefattar en djup respekt och ett stort mått av osjälviskhet, att man är villig att sätta den andres välmående lika högt eller högre än sitt eget.

Några indikatorer för mig på att jag älskar en annan människa (nu menar jag inte kärleken till familj/vänner, även om den innehåller många av samma element) är följande:

- en vilja att sätta den andre i första rummet
- tanken på att personen skulle vara ihop med nån annan gör ont i hjärtat
- tanken på att "ersätta" personen med nån annan med liknande egenskaper känns omöjlig
- en längtan att vara med personen samtidigt som jag egentligen vill vara ensam
- när jag kan se en gemensam framtid tillsammans och den tanken fyller mig med lycka
- tanken på att den andre inte älskar mig gör ont
- när tanken på ett liv där personen inte finns med ger mig lätt ångest
- när jag vill spendera varje vaken minut med en människa
- när jag funderar mer på hur jag kan göra den andre lycklig än på hur jag själv kan bli lycklig i relationen
- när jag är villig att släppa den andre, trots att det gör ont, för att jag vet att det är bättre för den andres lycka

Kärlek är förstås otroligt mycket mer än det här. För att citera Bibeln så är kärleken tålig och mild, avundas inte, är inte uppblåst etc. (1 Korintierbrevet 13:4-7) Men för mig brukar det vara ett tydligt tecken att jag gått över gränsen från "tycka om" till att älska om samtliga kriterier ovan är uppfyllda.

Så kan det gå...

I våras var jag väldigt trött p.g.a. mitt höga tempo. Nästan varje helg var jag runt och flängde på nånting. Tog mig aldrig tid att bara vara hemma och vila mellan arbetsveckorna. Så jag lovade mig själv att sommaren skulle bli lugnare. Bara det att innan jag visste ordet av hade sommaren hunnit bli helt uppbokad och när semestern hade kommit och gått hade där funnits sammanlagt 2-3 dagar av vila. Så jag lovade mig själv att hösten skulle bli annorlunda, att jag skulle ge mig själv tid att bara vara, inte boka upp så mycket på helgerna. Det lyckades ganska väl i augusti och september, men det är svårt att lära gamla hundar sitta... Nu är det nämligen såhär att jag haft/har varenda helg (med ett, möjligen två undantag) uppbokad från den 22 september fram till årets slut. Oooops! Mitt nyårslöfte till mig själv borde bli att ta det lugnare. Hur länge tror ni att det skulle hålla?

Evolution

Jag vaknar som en zombie varje dag just nu. En kombination av hostmedicin, halstabletter och nässpray sätter igång en evolutionär process som under nån timmas tid långsamt förvandlar mig till människa igen. Kanske ingen genetiskt betingad evolution i ordets ursprungliga mening, men helt klart en positiv utveckling där jag blir bättre anpassad till miljön jag lever i. Aaah, förkylningstider!

Tack!

Så överraskad kan man bli när världens bästa pojkvän kommer på besök. :-)

Naturlig skönhet?

Jag är lite fascinerad över hur det här blockljuset har format sig av att vara tänt. Så udda, groteskt och vackert på samma gång.

Dagens mysterium

Jag sitter mitt emot en kille på tåget och kan inte låta bli att smygstirra. Jag kan nämligen inte bestämma mig för om han bara har varit ute i höstkylan väääldigt länge, eller om han faktiskt har rouge på sig... :-P

Så var det dags igen

Polotröjornas tid är inne. Förvänta er inte att få se min hals igen förrän nån gång i april 2013...

Ruggigt

Hösten har kommit ikapp Södertälje tillslut, med regn, rusk, blåst och kyla som går genom märg och ben. Jag har frusit sedan jag vaknade imorse. Inomhus på jobbet, till döds utomhus på jobbet, till och från detsamma, inne i min lägenhet. Kort sagt varenda minut undantaget den drygt timslånga, skållheta dusch jag tog när jag kom hem. (Långa duschar, enda tillfället jag är en miljöbov av stora mått utan att skämmas det minsta lilla.) Önskar att jag bara kunde krypa ner under mitt täcke och inte dyka upp förrän det är vår och sol igen, med ett litet undantag för jul och nyår, samt såklart Emmas stundande bröllop.

Cleanliness is next to Godliness...

Äntligen har jag rena golv igen!!! De har blivit eftersatta på senaste tiden, min tid har liksom ätits upp på annat håll (läs pojkvän). Dessutom har jag ju legat sjuk en vecka och mest sovit och definitivt inte fått något gjort. Till saken hör att jag känt ett tag att mina golv verkligen var i behov av en storstädning utöver den någotsånär regelbundna dammsugningen de utsätts för. Idag hade jag äntligen ork och tid igen! Så idag har det både dammsugits och våttorkats golv och här går jag runt och fullkomligt njuter av att kunna gå barfota utan äckelkänslor! För övrigt blev jag förbluffad när jag bytte dammsugarpåsen: så mycket hår! Liggandes i fina lockar (som korkskruvar ungefär ni vet), täckandes nästan hela öppningen. Fäller jag verkligen så mycket???

Det här är troligen det mest onödiga inlägg någonsin skrivits, men bloggen behövde uppdateras och jag orkar inte författa något fint om hur underbart det är när hemmet är rent. Simpelt är mitt motto idag!

På agendan för resten av dagen: Laga middag tillsammans med Tomas och sen titta på generalkonferensen tillsammans. Yeay, jag längtar efter Generalkonferens! Men åååh, vad jag kommer att sakna Temple Square vid sådär 18-tiden ikväll... Den här konferensen är den första där det är helt lönlöst för mig att hålla utkik efter folk jag känner. Det finns inga systrar kvar av de jag tjänade med på Temple Square. Jag har numera varit hemma lika länge som jag var ute. *sad face*