Stockholm i mitt hjärta

Idag var det dags för ett besök inne i Stockholm igen. Känns som om det var ett tag sen nu. Varje gång jag är inne i stan blir jag verkligen uppfylld av Stockholms skönhet. Alla vackra gamla byggnader, vattnet sóm glittrar och broarna som spänner sig däröver, samt grönskan som ligger insprängd överallt mellan husen. Jag har alltid tyckt att Stockholm är en vacker stad, men min uppskattning för stan har växt än mer sedan jag flyttade upp hit och har fått se mer av den. Visst saknar jag familj och vänner nere i Borås med omnejd, men i ärlighetens namn så trivs jag alldeles utmärkt med att bo så att Stockholm bara ligger en timmes kollektivt resande bort. Hade jag råd skulle jag inte ha något som helst emot en bostad inne i Stockholm nånstans (dream on). Såhär vackert kan Stockholm vara en regnig, grådaskig dag som idag.

Huvudorsaken till mitt besök inne i stan idag var ett projekt under namnet Mormon Helping Hands, när vi som medlemmar i kyrkan går ut och hjälper till med någon form av tjänande i samhället. Idag hjälpte vi till att städa upp i Tessinparken vid Karlaplan. Medan vi höll på var det en och annan som stannade till och tackade oss för det vi gjorde. Det intressanta var att alla som stannade var folk som var lite äldre - generationen som inser värdet i att visa uppskattning och som faktiskt tycker det är viktigt att ha det snyggt omkring sig. Mest utbredda skräpet var tveklöst cigarettfimpar - så tråkigt. All heder till de rökare som stoppar ner fimpen i cigarettpaketet igen i brist på ställen att fimpa, istället för att slänga fimpen på marken.

Jag är extremt äcklad av bakterier, att plocka skräp är definitivt ingenting som jag finner särskilt tilltalande, men det känns bra att kunna göra något för andra. Jag är glad för att min tro hjälper mig att se bortom mig själv och tänka på andra. Det ger en bra balans i vårt extremt individualistiska samhälle. Det är något som har fått mig att växa mycket genom åren. Att älska, att tjäna, att försöka sätta andra före mig själv med jämna mellanrum.

Efter städprojektet blev det varm choklad, kinamat (inte samtidigt förstås) och ett besök på Östasiatiska museet tillsammans med en vän. Jag har sett lerkrukor så det räcker och blir över för resten av livet känns det som. Jag hade önskat att de hade skrivit mer om kulturen bakom föremålem som de visade, som det var kände jag inte att jag lärde mig så mycket utan att det mest var att titta på fina föremål. Önskade att jag hade haft Åsa med mig - hon hade nog kunnat förklara en hel del. Favoritrummet var nog det som hade statyer från hinduiska kulturer. Plötsligt fick jag se i verkligheten gudastatyer som jag bara sett i böcker innan, som den här till exempel:

Det fanns andra statyer också med mindre välkända motiv. Några av dem roade mig storligen, för att vissa saker/ideal verkar vara samma genom årtusenden. Den här statyn föreställer någon i asien för flera tusen år sen, men det hade lika gärna kunnat vara någon i dagens samhälle som haft lite plastikkirurgi utfört på bysten. Och det var inte den enda statyn som passade in på den beskrivningen.

Sen fanns det en enstaka riktigt människa också, men han/hon hade definitivt sett bättre dagar.

Vet ni förresten hur många revben en människa har? Tjugofyra! Det lärde jag mig förra helgen när Emma var här, betydligt fler än jag hade trott.