No words needed

*smiley face*

Published with Blogger-droid v2.0.2

En perfekt dag

Jag har varit i Varberg med Emma idag. Först gick vi upp på fästningen och satt och pratade på hennes favoritställe. Solen sken, men vinden blåste rejält. Vilken känsla att sitta där och titta ut över havet och se fiskmåsarna komma seglande på vinden upp emot dig för att sakta stiga högt över dig. Naturen är så oerhört vacker! Mitt som vi satt där fick vi syn på en människa som satt, inte på muren utan på de stenar som sköt ut från mitten på muren (bild 3). Han måste ha klättrat ner från ovankanten! Beats me hur han kom upp därifrån igen. Det såg härligt, men livsfarligt ut.

 

Efter fästningen åkte vi ut till Rödskär. En gammal fyr från före elektricitetens tid. För att komma dit fick vi hoppa från sten till sten för att lättast ta oss fram. Sista biten fick vi klättra upp för klippan. Det fanns inte så mycket plats att sätta fötterna, så det gjorde mig lite nervös. Vid det här laget blåste det rätt rejält och småregnade lite. Jag fick känslan av att vara ute på en av hedarna i Svindlande Höjder. Jag hade kunnat sitta där ute oändligt länge med ryggen mot fyren och vinden som piskade mig i ansiktet. Sån härlig känsla, så levande man kände sig!

När vi var färdiga där åkte vi till glasskiosken Tre Toppar och åt en grekisk special: 3 kulor i hemgjort rån med grädde, jordgubbar och chokladboll. Mums!

Sist åkte vi ut till stugan där Emma ska spendera en vecka. Där spöade jag henne i vändtia/skitgubbe och tittade genom fönstret på en kitesurfare - så roligt det ser ut. Jag skulle vilja prova!

Sedan blev det tåget hem med näsan i en bra bok tills ögonen stängde sig av sig själva resten av vägen.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Fortfarande blommande

Efter nästan en och en halv vecka är detta vad som finns kvar av skolavslutningens blomsterprakt. Och så krukväxterna såklart. Rosorna har slagit ut fint. Och jag njuter fortfarande av att titta på dem.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Stockholm i mitt hjärta

Idag var det dags för ett besök inne i Stockholm igen. Känns som om det var ett tag sen nu. Varje gång jag är inne i stan blir jag verkligen uppfylld av Stockholms skönhet. Alla vackra gamla byggnader, vattnet sóm glittrar och broarna som spänner sig däröver, samt grönskan som ligger insprängd överallt mellan husen. Jag har alltid tyckt att Stockholm är en vacker stad, men min uppskattning för stan har växt än mer sedan jag flyttade upp hit och har fått se mer av den. Visst saknar jag familj och vänner nere i Borås med omnejd, men i ärlighetens namn så trivs jag alldeles utmärkt med att bo så att Stockholm bara ligger en timmes kollektivt resande bort. Hade jag råd skulle jag inte ha något som helst emot en bostad inne i Stockholm nånstans (dream on). Såhär vackert kan Stockholm vara en regnig, grådaskig dag som idag.

Huvudorsaken till mitt besök inne i stan idag var ett projekt under namnet Mormon Helping Hands, när vi som medlemmar i kyrkan går ut och hjälper till med någon form av tjänande i samhället. Idag hjälpte vi till att städa upp i Tessinparken vid Karlaplan. Medan vi höll på var det en och annan som stannade till och tackade oss för det vi gjorde. Det intressanta var att alla som stannade var folk som var lite äldre - generationen som inser värdet i att visa uppskattning och som faktiskt tycker det är viktigt att ha det snyggt omkring sig. Mest utbredda skräpet var tveklöst cigarettfimpar - så tråkigt. All heder till de rökare som stoppar ner fimpen i cigarettpaketet igen i brist på ställen att fimpa, istället för att slänga fimpen på marken.

Jag är extremt äcklad av bakterier, att plocka skräp är definitivt ingenting som jag finner särskilt tilltalande, men det känns bra att kunna göra något för andra. Jag är glad för att min tro hjälper mig att se bortom mig själv och tänka på andra. Det ger en bra balans i vårt extremt individualistiska samhälle. Det är något som har fått mig att växa mycket genom åren. Att älska, att tjäna, att försöka sätta andra före mig själv med jämna mellanrum.

Efter städprojektet blev det varm choklad, kinamat (inte samtidigt förstås) och ett besök på Östasiatiska museet tillsammans med en vän. Jag har sett lerkrukor så det räcker och blir över för resten av livet känns det som. Jag hade önskat att de hade skrivit mer om kulturen bakom föremålem som de visade, som det var kände jag inte att jag lärde mig så mycket utan att det mest var att titta på fina föremål. Önskade att jag hade haft Åsa med mig - hon hade nog kunnat förklara en hel del. Favoritrummet var nog det som hade statyer från hinduiska kulturer. Plötsligt fick jag se i verkligheten gudastatyer som jag bara sett i böcker innan, som den här till exempel:

Det fanns andra statyer också med mindre välkända motiv. Några av dem roade mig storligen, för att vissa saker/ideal verkar vara samma genom årtusenden. Den här statyn föreställer någon i asien för flera tusen år sen, men det hade lika gärna kunnat vara någon i dagens samhälle som haft lite plastikkirurgi utfört på bysten. Och det var inte den enda statyn som passade in på den beskrivningen.

Sen fanns det en enstaka riktigt människa också, men han/hon hade definitivt sett bättre dagar.

Vet ni förresten hur många revben en människa har? Tjugofyra! Det lärde jag mig förra helgen när Emma var här, betydligt fler än jag hade trott.

Jag ÄLSKAR blommor!

Idag var det skolavslutning och som en följd av detta kom jag hem med famnen full av blommor. Det var mestadels blommor jag fick av barnen i år, men det passade mig alldeles utmärkt, för jag älskar blommor. Blommor är bland det bästa jag vet. Att få blommor av någon kan verkligen få mig på gott humör och vända en dålig dag till en bra dag. Ibland kan jag t.o.m. få för mig att köpa snittblommor till mig själv bara för att ha något vackert att titta på. När jag har blommor hemma njuter jag av att titta på dem mest hela tiden (vilket iofs var lättare när jag bodde i en etta...). Det gör mig glad att se dem, inte bara för att de är vackra utan även för att de är ett tecken på uppskattning om man fått dem av någon annan.

Att få blommor som lärare av en elev och hens föräldrar känns extra speciellt, för ofta tvivlar man på att man räcker till på sitt jobb. När man skrikit åt klassen en rörig dag tänker man "åh, vad de måste hata mig och tycka att jag är en dålig lärare". Att få blommor på avslutningsdagen är ändå ett bevis på att de har sett igenom det där, att de har uppskattat en för det man gjort och den man var. Att de tyckte om en, trots att man hade sina oenigheter. Det är en känsla av "jo, du gjorde ett bra jobb. tack". Och det är något som jag verkligen uppskattar och inte tar för självklart.

Skolavslutningen var lite småsorglig. Det var många elever som jag inte kommer att se igen. Och när vi sjöng Den Blomstertid Nu Kommer och jag tittade mig runtomkring och såg eleverna och tänkte på allt vi varit med om tillsammans detta året, ja då var tårarna nära och jag insåg att även om jag är sååå trött på röran och de ständiga bråken och konflikterna (till den grad att jag ibland kan känna att det är barnen jag är trött på), så tycker jag så otroligt mycket om de här barnen. De har tagit en plats i mitt hjärta och vunnit över mig med sin charm och jag kommer att sakna dem nåt otroligt mycket!

Nu har jag officiellt fler blombuketter än jag har vaser och platser att ställa dem på (men tack och lov hade jag krukor som räckte till alla krukväxter!), åh vilket kärt problem. Det är ett problem jag gärna vill ha många fler gånger! 

Till slut fick den där söta burken ni ser på bilden tjäna som en extra blomvas åt två buketter rosor. Det blev faktiskt riktigt fint. Den vasen står nu i köksfönstret och gör mig glad!

Min "last" på väg hem från skolavslutningen

 

Såhär såg det ut när allt hade packats upp och samlats på ett ställe

Nationaldag = ledig = hela dagen är MIN, bara min

Varje gång jag drar igång chokladbiskvi-bak slutar det med att jag frågar mig själv varför i allsindar jag utsätter mig för det... Det tar ju sån evinnerlig tid och är faktiskt riktigt jobbigt. Halvvägs igenom känner jag alltid för att lägga ner och ge upp, men det kan man ju inte göra! Idag har jag i alla fall rejält underlättat jobbet genom att använda matberedaren till mandelmassan och smörkrämen. Ändå är jag trött nog för att kunna lägga mig att sova, väldigt trött i huvudet och jag har ganska ont i ryggen vid det här laget. Nästan klar är jag. Bara chokladytan kvar. Kanske att jag skjuter upp det till imorgon. Det brukar funka bra. Ska ta med dem till jobbet på fredag och bjuda kollegorna på ett "tack för mig" fika inför skolavslutningen.

När jag bakar chokladbiskvier kan jag plötsligt få en helt ny förståelse för hur en liten chokladbiskvi kan kosta 13-20 kr hos bagaren...

Har varit en relativt effektiv dag. Var uppe kl 7 och tvättade. Har dammsugit och diskat och så bakat då. Skulle hunnit med allt småplock också, men det får vänta till någon annan dag.

Imorgon är det dags för förskolebesök på det första stället jag blivit erbjuden jobb. Om jag verkligen gillar det blir det svårt att välja. Gillar jag det inte så gör det valet mycket lättare, eftersom de andra förskolorna ligger mycket närmare hemmet...

Och på nationaldagen nästa år ska jag åka in till slottet. Lärde mig på nyheterna idag att de då brukar ha öppet delar av slottet som allmänheten annars inte brukar få se. Hänger du på, Emma?

Och så har jag haft stereon igång idag medan jag bakade. Idag blev det Sound of Music och Grease. (Och just nu tittar jag på Glee som också har bra musik). Det är sjuuuukt hur mycket jag älskar musik!!! Jag skulle inte kunna leva utan musik. Den är lika nödvändig för mig som luften jag andas. Den tar sig in i mig och uppfyller varenda liten mikroskopisk del av mig. Jag är så tacksam för alla dessa tusentals begåvade människor som skapar så underbart bra musik. Jag önskar verkligen att jag hade kunskaperna för att kunna få ut den musik som finns inuti mig - ibland kommer det brottstycken, men jag har inte tekniken/begåvningen att göra något helt av det (tyvärr).

Lycka är att ha goda vänner

Den här byggde jag och Michael idag! Så kul med Lego trots att man är vuxen. Det är skönt med vänner man kan vara helt avslappnad och bara kan vara sig själv med. Såna man både skrattar ihop med och har allvarliga samtal med. Precis vad jag behövde för att ladda batterierna tror jag. Vänskap är helt enkelt bland det bästa som finns.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?

Tiden bara flyger iväg och plötsligt är det över en månad sedan jag bloggade. Maj månad liksom bara kom och gick innan jag ens fattat vad som hände... Till en början kändes det inte ens som maj. Snarare var det så kallt och ruggigt att det kändes som om sommaren uteblivit och det redan var höst igen. Sen så plötsligt kom den för ett par veckor sedan - värmen. Och plötsligt blev allt grönt och härligt! Det är verkligen den tiden på året jag njuter allra mest av - den soliga försommaren/senvåren. Fast nu ösregnar det igen och lär så hålla på ett tag.

Något annat som pågår just nu är nedräkning: först till sommarlovet och sedan tills jag slutar jobbet. Även om arbetsplatsen i sig varit bra med trevliga kollegor och mestadels bra barngrupp så har det här året sugit musten ur mig. För den handfull barn som stör skapar ett rejält kaos i hela gruppen och driver på varandra - speciellt på fritids. Och det har nog nästan inte gått en enda dag utan att man tvingats bli fly förbannad och ryta till för att kaoset ska lägga sig. Och att bli så arg dränerar en på både energi och glädje. Så därför är jag faktiskt glad att jag nu slutar snart. När det var 42 arbetsdagar kvar gjorde jag en papperskedja som hjälper mig räkna ner. Varje gång jag kommer hem efter jobbet river jag bort en länk där den hänger precis innanför ytterdörren. (bild på då och nu här ovanför).

Förra veckan var jag på anställningsintervju. Söker mig till förskola igen. Jag blev mer eller mindre erbjuden jobbet redan där på intervjun. Det är en renodlad ettårsavdelning. Får se om jag tar det. Det låter som en bra arbetsplats, men stället är lite bökigt att ta sig till med kollektivtrafik. Dessutom ska jag på en till intervju på måndag, i området som bl.a. har förskolor i mitt närområde (några minuters promenad). Om jag skulle bli erbjuden ett jobb så nära också, så skulle det kunna bli riktigt svårt att välja. 

Nu ska jag ge mig ut i regnet. Blä!

Published with Blogger-droid v2.0.2